# 26: Vinöleden, onsdagen den 16:e juni 2010

Vi var nu, efter den lilla avstickaren till Torpön, åter ute på vår planerade färdväg, det vill säga väg 32. Strax efter Skänninge kom vi ifatt en lastbil som betedde sig synnerligen olämpligt. Föraren hade uppenbarligen mycket bråttom, vilket ledde till flera vansinniga omkörningar och även ett par misslyckade försök till sådana. Vi drog slutsatsen att chauffören antingen var påverkad eller rätt och slätt dum i huvudet. Ett samtal till polisen fick det bli. När vi kom till Motala och fortfarande hade lastbilen framför oss ringde polisen upp och vi fick guida dem så länge vi kunde. I utkanten av nämnda stad svängde nämligen det tunga fordonet av på en liten sidogata, medan vi fortsatte på vår utstakade väg. Vi hade viktigare saker för oss än att skugga misstänkta brottslingar.

Askersund passerades och snart var vi ute på E20. Europavägen nyttjades dock endast i fem kilometer innan vi svängde av österut på väg 51 och 52. Strax innan halv ett anlände vi till färjeläget i Hampetorp, varifrån vår färd till Vinön skulle utgå. Solen gassade och bilarna fyllde efterhand på bakom oss i kön. Färjan är relativt liten, av den anledningen att den måste kunna passera Hjälmare kanal när den ska till Tenö varv i Vaxholm på service. Många väljer att ställa bilen på parkeringen vid färjeläget i Hampetorp och besöka Vinön till fots eller med cykel. Det kan säkert vara trevligt, men det alternativet existerade självklart inte för oss.

Vinöleden är närmare fem kilometer lång och därmed den tredje längsta av Färjerederiets alla leder. Den är dessutom landets näst längsta insjöled, endast slagen av Visingsöleden. Färjeturen tar 20 minuter och det blir tyvärr en aning drygt. Leden är helt enkelt lite för lång för sitt eget bästa. Å andra sidan är det tur att den är så lång som den är, annars skulle den ju inte nå ända fram. En lösning man borde ta i beaktning är att flytta Vinön något närmare fastlandet. Som tur var gjorde de yttre omständigheterna ändå färjeturen uthärdlig. Vädret var strålande och färjan mycket fräsch.

Vintertid händer det att Trafikverket anlägger isväg ut till Vinön. Det är den sydligaste av Färjerederiets leder där det anläggs isväg. Senast det skedde var 2002/2003. Trots att väderförhållandena möjliggjorde isvägsanläggning så sent som förra vintern valde man att istället hålla en ränna för färjetrafiken öppen, då det ansågs vara mer ekonomiskt. Frågan är alltså om vi sett isväg på Vinöleden för sista gången.

Den första färjan, Vinön I, kom hit 1939, men hann inte gå många turer innan hon lades upp i Örebro när andra världskriget bröt ut och bränsletillgången begränsades. Hon ersattes under krigsåren av ångbåten Björksundet och sattes åter i trafik 1946. Sen dess har flera färjor tjänstgjort på leden. Nu trafikeras Vinöleden huvudsakligen av Sedna, byggd 2005, men sommartid går även reservfärjan Vinösund, som tidigare var ledens huvudfärja. Diskussionerna om en bro eller vägbank mellan Vinön och fastlandet återkommer då och då, men hittills har de alltid slutat i konstaterandet att det på grund av det stora avståndet skulle bli för dyrt.

Vinön, som tillhör Örebro kommun, är Hjälmarens största ö. Ön tillhör det öst-västliga band av öar, skär och undervattensgrund som skiljer Södra Hjälmaren från Storhjälmaren. Till skillnad från landets tre största sjöar är Hjälmaren (fjärde störst) inte statligt vatten, utan kommunalt dito. Råkar man illa ut i trakterna av Vinön lär dock Sjöräddningssällskapet Hjälmaren, som har sin hemmahamn på norra Vinön, förhoppningsvis dyka upp ganska snabbt.

Antalet bofasta på Vinön uppgår idag till cirka 100 personer, men i början av 1900-talet bodde här ungefär 300 personer, mestadels fiskare. Kräftfisket var vid denna tidpunkt mycket lönande. Hjälmarkräftor var kända långt utanför Sveriges gränser. 1908-1909 drabbades emellertid Mälaren och Hjälmaren av kräftpesten och hela beståndet utrotades.

Sommartid kommer många turister till ön och på värdshuset bjuds ett digert program från midsommar till en bit in i augusti. På ön finns också en pittoresk örtbod belägen i ett hus som var affär mellan 1900 och 1936. Inredning och vissa inventarier finns kvar sedan denna tid. Det finns även guidade turer runt ön, för den som känner sig manad. Vi var som vanligt mer än nöjda med att ha kört i land, och vände omgående för återfärd till fastlandet. En sen lunch skulle nu förtäras hos KH i Örebro.


// OM



Vinöleden trafikeras av "Sedna", som har plats för 14 personbilar och 123 passagerare.



DO och FC blickar ut över Hjälmarens vatten.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0