Efter den exotiska upplevelsen i Dorotea fortsatte vår färd norrut. I Lapp-Lisas hemkommun Vilhelmina gjordes ett stopp för proviantering. Vårt gemensamma omdöme om tätorten var positivt: en vital och trevlig småstad med en välkomnande atmosfär.

När godisförrådet hade fyllts på tog vi kurs mot Långsjöby, hemvist för EH:s (nej, inte samma EH som refereras till i en tidigare bildtext) föräldrar. Efter två nätter i tält skulle vi nu få riktigt tak över huvudet. I kommunikationen med EH inför vårt besök hade en legendarisk vistelse utlovats.

Någon mil innan Storuman svängde vi av västerut från E45:an. 18 kilometer senare befann vid oss vid Långvattnets östra strand, och därmed också i Långsjöby. Byn är uppdelad i två delar, varför vi först missade vårt mål och hamnade i den västra delen. Vi talar dock inte om några gigantiska avstånd - invånarantalet ligger på några hundra personer och bostadshusen är knappt en tredjedel så många - så fadäsen är att betrakta som bagatellartad.

En som sannolikt inte hamnade i fel ände av byn när han kom hit år 1796 var Johan Andersson, främst på grund av att det då knappt fanns någon by. Även om 1789 räknas som Långsjöbys födelseår, så var denne bonde från Burträsk socken nämligen den förste nybyggaren som bosatte sig fast här. Knappt 200 år senare, i mitten av 1980-talet, gav den siste heltidsbonden i Långsjöby upp. Idag jobbar de flesta av invånarna i Storuman, men ett tiotal enmans- och mindre företag samt skogsbruk finns fortfarande kvar.

Vi fick vid vår ankomst veta att vi skulle få bo i Sionkyrkan tvärs över vägen, men innan vi installerade oss i den tidigare pastorsbostaden vankades det middag. På klassiskt norrländskt manér bjöds det på köttfärssås gjord på älgfärs. I huset var jakttroféerna legio och historierna om hur de erövrats lät inte vänta på sig. Den så kallade "Björnstigen" kom också på tal. Av beskrivningen från norrlänningarna att döma är det en strapatsrik gångväg upp på ett berg. Eftersom att regnet fortsatt falla ända sedan det bryska uppvaknandet cirka tolv timmar tidigare ansågs det dock inte vara någon god idé att ge sig ut på detta äventyr just då. Detta kommer istället att ske vid vårt nästa besök i Långsjöby.

Efter samkväm framför en tämligen ointressant match i fotbolls-VM, med tillhörande tilltugg i form av torkat renkött, beslöt vi oss för att uppsöka Guds hus för en god natts sömn.

Morgonen därpå tog vi en välförtjänt sovmorgon. Efter att ha bjudits på frukost och tackat för gästfriheten gav vi oss strax efter klockan tolv iväg vidare norrut. Utan att kunna sätta fingret på exakt vad, så hade vi just varit med om något som man i Långsjöby kallar legendariskt.


// OM



DO har slagit sig till ro i Sion i Långsjöby. "Jesu Blod Gör Själen Fri", som det står på väggbeklädnaden, kan mycket väl komma att bli titeln på en av Sångarbröderna DO & OM:s kommande kassetter.



Pojkbandsbild 3. FC, OM och DO på Sions parkering i Långsjöby redo för vidare färd norrut. I bakgrunden syns Långvattnet.