Efter att ha intagit lunch hos KH i Digiplants lokaler på Kaserngården i Örebro fortsatte vi norrut. Nästa färja låg närmare 70 mil bort, men det fanns mycket att se på vägen. Målet för dagen var trakterna kring Särna, där vi ämnade slå läger. Närmaste vägen (Nora-Hällefors-Vansbro-Sälen) lockade inte, så vi bestämdes oss för att fortsätta på väg 50 och runda Siljan. I Borlänge noterade vi hur några byggarbetare befann sig på ett tak. Som de rättskaffens män vi är var vi naturligtvis tvungna att informera dem om det olämpliga i det hela. DO tog på sig ansvaret, vevade ner rutan och röt i: "Gå ner från taket! Det är ingen lekplats!". Det första av många till synes arga, men ack så glädjeframkallande, tillrop under resans gång.

I Rättvik var det dags för en paus. Glass inhandlades och självklart gick vi de 628 meterna ut på Långbryggan. Bryggan byggdes år 1895 för att Siljans ångbåtar skulle kunna lägga till i den långgrunda Rättviken. Från början fanns en liten järnväg på bryggan. På så sätt kunde gods från ångbåtarna forslas in till järnvägsstationen. Bryggan renoverades och återinvigdes 1992. Allmänhet och företag erbjöds då att köpa plankor till bryggan för 200 kronor styck, där namnet på köparen graverades in.

Efter denna bensträckare var det åter dags att sätta sig i Mercan. Strax innan Mora gjorde vi en liten avstickare till dalahästtillverkningens vagga, Nusnäs. Eftersom klockan passerat åtta var dock inga affärer öppna och vi fortsatte raskt vidare. För er som går och funderar på hur det känns att mitt i hjärtat av Dalarna köra om ett par tuffa epatraktorkillar och samtidigt ge dem fingret, så kan vi meddela att det är något som för stunden är ytterst nöjsamt.

FC ville av oklar anledning ha tag i en tidning på älvdalska, varför det fick bli ett kort mackstopp i Älvdalen. I ungefär samma veva fick han idén att vi skulle besöka Trängslet, kraftverket med Sveriges högsta damm (120 meter), när vi ändå befann oss bara några mil därifrån. Sagt och gjort. När vi närmade oss kunde vi se dess tegelröda vägg resa sig ovanför den uttorkade älvfåran, en syn man kan skåda från mils avstånd.

Trängslet byggdes mellan 1955 och 1960 för att täcka det ökade energibehovet i Stora Kopparberg Bergslags AB:s (senare Stora AB) massafabriker, sågverk och smältverk. Idag underhålls Trängslet av finska Fortum. Efter en fotosession lämnade vi denna plats med blandade känslor. Miljövänlig el i form av vattenkraft är förstås att föredra framför många andra alternativ, men att våldföra sig så på naturen känns inte helt bra. En torrlagd älvfåra har något tragiskt, öde och dött över sig.

Efter en stunds irrande på grusvägar hittade vi ut på väg 70 igen. Bara för att strax därefter bli hänvisade över till väg 297. Vägarbete på väg 70 gjorde att där rådde begränsad framkomlighet, informerade en skylt oss om. Klockan närmade sig midnatt och det började bli hög tid att hitta en tältplats. Vi fann vad vi sökte intill stranden av vad som torde vara Bornåsjön, eller möjligen Vålhån. Engångsgrillen tändes, tältet sattes upp och myggmedlet plockades fram. Dag 1 avklarad.


// OM



Pojkbandsbild 2. DO, OM och FC längst ut på Långbryggan i Rättvik.



FC och DO på Långbryggan i Rättvik. I bakgrunden: Rättviks slalombacke.



En impulsiv avstickare till Sveriges högsta kraftverksdamm vid Trängslet blev det också. Här blickar FC ut över den torrlagda älvfåran nedströms.



OM vid Trängslet. Den torrlagda älvfåran i bakgrunden.



FC i färd med att blåsa upp luftmadrassen vid resans första lägerplats, någon mil söder om Särna.