Klockan hade blivit halv sju och det klara, soliga vädret vi förärats med under dagen förde, helt logiskt, med sig en kylslagen kväll. Den sista leden vi hade att avverka innebar en färd över verkligt historiskt färjevatten. Svanesundsleden går över Askeröfjorden mellan Svanesund på Orust och Kolhättan på det bohusländska fastlandet. Här har det förekommit färjetrafik i organiserad form sedan 1594, vilket gör leden till en av de äldsta i landet.

Den första namngivne färjkarlen, Anders Färjeman, omskrevs redan 1645. År 1686 öppnade det första gästgiveriet i anslutning till leden och dess ägare övertog ansvaret för transporterna över sundet. När bygget av Bohusbanan färdigställdes under 1900-talets första decennium ökade trafiken dramatiskt och några år senare installerades den första motordrivna färjan på leden. I samband med riksdagsvalet 2002 folkomröstade Orustborna om att ersätta färjan med en broförbindelse. En stor majoritet röstade för förslaget, men ännu har ingenting hänt i frågan.

För en utomstående förefaller det märkligt hur de boende på denna landets tredje största ö vill mista sin exklusivitet som landets enda ö från vilken det utgår tre olika Färjerederiet-leder. Undertecknad föreslår istället att dessa stressade samtidsmänniskor flyttar från ön, alternativt slappnar av och inser vilket paradis de bor i.

Nu tillhör förvisso inte Svanesundsleden i sitt nuvarande utförande någon av de mer minnesvärda lederna, men en färja är som bekant alltid att föredra framför en bro. För att göra de 830 meterna färjetur till mer av en attraktion skulle emellertid Färjerederiet kunna lyfta fram det faktum att man befinner sig i historisk sjöfartsmiljö på ett bättre sätt.

När vi körde i land efter den fem minuter långa färden var vi inte bara klara för dagen, vi hade även åkt årets sista färja. Det var dags för ett vinteruppehåll. Men det återstod ännu 17 leder, däribland den sydligaste och den nordligaste. Projektet var långt ifrån avklarat.


// OM



Svanesundsleden trafikeras av förhållandevis nya "Venus" (byggd 2003), med plats för 60 personbilar och 397 passagerare.



Djupa vatten, djupa bilder. DO har just blickat ut över vattnet.

Från Malöleden hade vi bara lite drygt två mil till Lyrleden, vilken vi ämnade ta härnäst. Detta torde vara en av Trafikverkets mest anonyma leder. Hit åker man inte om man inte har något här att göra och det har de flesta väldigt sällan, för att inte säga aldrig. Icke desto mindre har leden ett existensberättigande.

Tack vare sitt skyddade läge mellan Orust och Tjörn har ön Lyr varit bebodd i tusentals år. Det tyder åtminstone de hövdingegravar och gravrösen från bronsåldern som man hittat här på. Lyr har kallats ett Bohuslän i miniatyr, med sin karga och kala havssida och sin lummigt gröna insida. Befolkningen på ön har i alla tider huvudsakligen livnärt sig på jordbruk, fiske och båtbyggeri.

I Bö finns en vacker väderkvarn från 1896 som minner om svunna tider. Den har inte varit i bruk sedan 1949 och förvaltas idag av Tegneby Hembygdsförening. Andra sevärdheter att besöka (om man mot förmodan skulle råka befinna sig här) är en myr med näckrosor på öns nordvästra sida; öns högsta punkt Valefjäll, om man är sugen på en liten klättringstur, och bronsåldersröset Ängerös. Ja, ni hör själva, kanske inget man hoppar högt över direkt.

Idag bor cirka 160 personer på ön, men sommartid stiger siffran till uppemot 600 när det 150-tal fritidsboenden som också finns här befolkas. Den första bilfärjan mellan Lyr och Orust installerades 1952 och lastade sex personbilar. Numera heter färjan Lina och drivs av en lina. Huruvida även befälhavaren heter Lina förtäljer inte historien. Det tar tre minuter att avverka de 200 meterna över sundet. Det korta avståndet gör leden till en av Trafikverkets fem kortaste.

Vi hade hoppats att denna smått bortglömda led - tillika vår tjugonde - skulle vara lite av en dold pärla, en väl förborgad hemlighet bland dem med en särskild fäbless för färjeåkandets lockelse, men dessvärre bjöd inte turen på något att bli Lyrisk över. En kort led i yttermiljö som inte slår sig in på listans övre halva. Det i sig är rare, men för en gångs skull inte i positiv bemärkelse.

En led återstod innan dagsprogrammet var avklarat.


// OM



Lindragna "Lina" är en av Trafikverkets mindre färjor. Hon har plats för 10 personbilar och 80 passagerare.



OM blickar ut över... ja, gissningsvis vattnet.

Vår resa i Taube-land gick vidare. Strax efter att vi passerat Flinks handelsbod uppenbarade sig Malöledens västra färjeläge för våra ögon. Färjan här heter Maj och är så klart uppkallad efter Evert Taubes kända visa "Maj på Malö". Det sägs att sången kom till en tidig morgon 1943 efter att Taube fått syn på den vackra Maj när han stod och språkade med handelsmannen Gustav Johansson, visans "handelsman Flink". I texten till valsen besjunger Taubes alter ego Rönnerdahl den brunbrända och fagra Maj, som ror som en karl. Visan trycktes första gången i vissamlingen "Ballader i Bohuslän" 1943, vilken sedermera kom att bli förlaga till filmen "Maj på Malö", som hade premiär 1947.

En faktor som gör Malöleden rare är att färjan är eldriven. Det är den ensam om bland Trafikverkets alla färjor. Färjan byggdes år 2000 och var från början dieseldriven, men 2005 byggdes hon om och körs numera med hjälp av två batterier som laddas med en kabel från land vid färjeläget på Malö. Vid hög trafik kan batterierna dock även laddas ombord med hjälp av en dieselmotor. När vi ändå är inne på teknikaliteter kan nämnas att färjan är lindragen och att båda vajrarna används för drivning, till skillnad från de flesta andra lindragna färjor som har en separat vajer för drivning och en annan för styrning.

Leden går mellan Malö och Fröjdendal på Orust och korsar Malö strömmar. Sundet är här 230 meter långt och överfarten tar tre minuter. Både Malö och Flatö hör till Orusts kommun och de boende här hade tidigare sin kyrka i Morlanda på Orust. Många av dem tyckte att Ängöleden, som öppnat några år tidigare, inte var den bästa lösningen och 1957 öppnades därför Malöleden för trafik.

År 2006 uppgick antalet bofasta på Malö till 43 personer, men sommartid mångdubblas befolkningen på grund av den omfattande fritidshusbebyggelsen. Ön består till större delen av berg, men på dess södra del finns också viss åkermark.

Sammanfattningsvis en led väl värd att åka, men å andra sidan - vilken led är inte det? Igenkänningsfaktorerna från Taubes visor, de vackra omgivningarna samt det faktum att färjan är eldriven gör emellertid att denna tur hamnar en bit upp på den övre halvan av listan.

Vi tänkte inte på det då, men vi hade just avverkat halva projektet.


"Maj på Malö, vackra Maj
dig vill alla böljor smeka
när du kommer i din eka
och förtöjer den på svaj

Hoppar iland
smidig och grann
blåögd och brun
med små, små fjun
På ejderdun
vilar du i mina drömmar
flicka från Malö strömmar"

- Evert Taube


// OM



Eldrivna "Maj" har plats för 21 personbilar och 199 passagerare.



Malö strömmars södra utlopp.

Vi körde nu från stort till litet. Från Trafikverkets största färjor på Gullmarsleden till den tredje kortaste leden, Ängöleden. Kontrasterna var stora, det korta avståndet mellan lederna till trots. Det enda som var sig likt var att flyttlasset som sällskapade oss över Gullmarn fortfarande fanns med. Var det måhända någon som fått den smått galna idén att åka Trafikverkets alla färjelinjer - med ett flyttlass? Svaret ligger dolt i dunkel.

Ängöleden har bedrivits i Trafikverkets regi endast sedan 1997, men motordriven färjetrafik har funnits här sedan 1954. Dessförinnan fanns en liten handdriven färja som hjälpte bönderna på ön att klara transporterna till fastlandet. Leden går mellan Fruvik på Bokenäset och Flatön. Varför heter den då Ängöleden?

Jo, från början var Flatön, Ängön och Rapön tre skilda öar, men landhöjningen har gjort att de växt samman till en enda ö. Denna ö kallas för Flatön, av vilken Ängön är en del. Färjeleden är genuin. Vacker natur och pittoresk bebyggelse gör upplevelsen till en gemytlig fördjupning i det verkligt svenska.

Under några år på 1940-talet bodde Evert Taube på Flatön och författade många av sina mest kända sånger. På ön finns bland annat Flinks handelsbod där "Handelsman Flink" jobbade. Han hette egentligen Gustav Johansson, men gavs detta sarkastiska smeknamn av Taube, eftersom han var känd för att inte göra sig någon brådska. Evert Taubes minne högtidlighålls varje sommar på Ängön genom Taubespelen.

Flatöns fasta befolkning uppgick 2006 till 195 personer, men tack vare omfattande fritidshusbebyggelse flerdubblas den sommartid. I söder finns en broförbindelse med Malö, dit vi ämnade bege oss för nästa färjetur.


// OM



Den 140 meter långa Ängöleden trafikeras av "Malin", med plats för 21 personbilar och 149 passagerare. Notera att flyttlasset fortfarande gör oss sällskap.



DO blickar ut över havet. En bild inspirerad av Caspar David Friedrich.

Vår färd gick nu söderut längs väg 162 med sikte på Gullmarsleden, en relativt ung led, upprättad 1976. Man ansåg att en färja var nödvändig här för att förkorta resvägen mellan exempelvis Lysekil och Uddevalla. Leden gjorde att behovet av snabba transporter till och från oljeindustrin, och de många andra tunga industrierna i Lysekil, kunde tillgodoses. Idag är Gullmarsleden den led som har störst andel tunga transporter i landet. Den är rare också på så vis att den trafikeras av Färjerederiets allra största färja, GullBritt, ett sexfiligt mastodontbygge med plats för 80 personbilar och 397 passagerare och med en lastförmåga på 698 ton.

Dessvärre fick vi inte åka med denna pärla på vår färd över Gullmarn, utan det vara istället den något mindre Gullmaj som stod till buds. Vi sörjde dock inte nämnvärt över detta faktum utan njöt istället av den sköna havsturen. För en sådan var det. Omgivningarna är mycket vackra och det strålande vädret gjorde denna 1850 meter långa odyssé till ett tio minuter långt glädjerus. Som grädden på moset, pricken över i:et, ja, kort sagt det som gjorde förträfflighet till perfektion, så fick vi sällskap av ett flyttlass modell annorlunda. Man fick intrycket av att någon helt sonika tröttnat, slängt upp sitt pick och pack på den lilla lastbilen, surrat fast det hjälpligt och gett sig av.

Leden går mellan Finnsbo på Stångenäset och Skår på Bokenäset över fjorden Gullmarn, vilken utgör Sveriges enda marina skyddsområde. Fjorden är 25 kilometer lång och ytterligare 5-10 kilometer om man räknar in bifjordarna Färlevfjorden och Saltkällefjorden. Gullmarn är Sveriges tydligaste tröskelfjord. Den har ett djup vid mynningen på 20-40 meter, medan det största uppmätta djupet inne i fjorden är 118,5 meter. Namnet Gullmarn kommer från fornnordiskan och betyder Guds hav.

Nu: en språklektion. Man skulle kunna tro att namnet Gullmarn är en nonchalant förkortning av Gullmarsfjorden, men så är inte fallet. Gullmarsfjorden är i själva verket en felaktig benämning då en fjord per definition är ett område man passerar för att nå ett angivet mål. Exempelvis nås Åby via  närliggande Åbyfjorden. Men Gullmarn passeras inte för att nå Gullmarn och kan därför etymologiskt sett inte kallas för Gullmarsfjorden.

Trakterna kring Gullmarn fick under den senare delen av 1800-talet ett uppsving när Oscar II använde Lysekil som badort och många sommarvillor byggdes här. En hel del av denna bebyggelse finns bevarad än idag. Annat sevärt i området inkluderar Havets Hus och Nordens Ark. Om man nu mot all förmodan inte skulle nöja sig med att åka färja.

Vi var mer än nöjda och dessutom långt ifrån klara. Evert Taube-land hägrade.


// OM



"Gullmaj" har kapacitet att ta 75 personbilar och 397 passagerare, men på grund av att trafiken över Gullmarn består av så många tunga fordon lastar hon aldrig mer än 60 personbilar.



Är det inte vackert så säg!



Här är dock en som av någon outgrundlig anledning ändå tröttnat.