Så var dagen här då vi skulle påbörja den väldiga resan. Varje dagsetapp på den beräknat nio dagar långa färden var planerad med kilometerprecision. FC hade tidigt anmält sitt intresse för att följa med och efter lite pusslande i våra kalendrar hade vi lyckats hitta en tidpunkt som passade oss alla. Bilen packades med allsköns ting man kan tänkas behöva under en utflykt som denna. I den arla morgonstunden satte vi sedan av. JÅ hade beställt rapportering från resan och den första sms-redogörelsen löd: "Befinner oss nu i höjd med Bringetofta. Sverige är fantastiskt."

Första målet på resan var Vinöleden. Det var åtminstone vad DO och FC trodde, men undertecknad hade en liten överraskning på gång. En påminnelse om vad det var vi höll på med. Det här var i första hand ingen nöjesresa; vi hade ett uppdrag att slutföra. Strax efter Eksjö svängde vi därför av österut i riktning mot Österbymo. När en skylt med texten "Torpöns färjeläge" uppenbarade sig förstod de vad det handlade om.

Torpön är en ö i Ydre kommun i sjön Sommen. Sommen ligger till största del i Östergötland, men delvis även i Småland. Det finns en sägen om sjöns uppkomst som säger att Urkon, en gammal och ilsken ko, krafsade upp ett stort hål som sedan vattenfylldes och blev till sjön Sommen. Hon stängdes sedan in i en grotta av trollkarlen Somme. När en krönt kung kommer till Ydre ska hon slippa ur sin grotta och döda honom, något som enligt sägnen ska ha hänt Frode när han reste genom Norra Vi. I grottan vilar Urkon på en bädd av stenkol och en djurfäll. Den enda mat hon får är ett hårstrå från fällen varje julafton. När alla hårstrån är uppätna ska hon bryta sig ut och förstöra världen.

Det låter en aning osannolikt. Somme kan man väl inte heta?

Torpön är Sveriges 48:e största ö, en mil lång och på sitt bredaste ställe ungefär fyra kilometer bred. Cirka 60 personer bor här permanent, men sommartid är antalet boende på ön betydligt högre. Ön är bergig och karg och landskapet är kuperat. Här finns mestadels barrskog, men i reservatet Svensbo lövskog i öster finns alla Sveriges trädarter utom bok och avenbok representerade. I närheten av reservatet finns också Sveriges största alm, ett praktexemplar med en omkrets på 790 centimeter.

I söder finns broförbindelse med fastlandet och i norr tar man Torpöfärjan till detsamma. En färjeled utanför projektets ramar alltså. En ren bonus.

Färjan över det 200 meter breda sundet mellan Torpöns nordspets och Blåvik i Boxholms kommun var från början handdriven. 1948 kom den första motordrivna färjan och idag trafikeras leden av den lindragna färjan Viktoria, som tidigare återfanns på Kornhallsleden. Viktoria ägs av Torpöns Camping AB och är i trafik endast maj till september. Kostnaden för att åka över sundet med personbil är 30 kronor, en struntsumma i jämförelse med vad det kostar att ta bilen de 75 kilometerna som det är mellan färjelägena.

Färjan ska dagtid avgå från Torpön varje hel- och halvtimme. Vi var framme runt 09.15 och påkallade då, enligt anvisningarna, överfart via ringklockan som finns på platsen. Trots att vi anlänt mitt emellan två avgångstider kom genast färjekarlen springande för att köra över oss. Det är service det!

Vi var ensamma på färjan, som har plats för sex personbilar. Överfarten tog i runda slängar fem minuter. Solen strålade och morgonstunden hade verkligen guld i mund. Småskaligheten jämfört med många av Trafikverkets färjor samt det faktum att färjan var vit, inte gul, bjöd på en välkommen kontrast till vad vi annars vant oss vid. Träbänkarna, de enkla räckena, backspeglarna och den lilla hytten på den gamla hederliga färjan (byggd 1961) gjorde färden till en gemytlig upplevelse och en utmärkt start på vår långa expedition.


// OM



"Viktoria", byggd 1961, har plats för sex personbilar.



FC och DO njöt av den tidiga färjeturen.



OM vädrade också morgonluft. Notera den charmiga backspegeln i bakgrunden.