En vårdag 2009 ringde telefonen hemma hos DO i Göteborg. Det var OM som hade fått en idé.

- Vi ska åka alla Vägverkets färjelinjer! utbrast han.

OM hade suttit och slösurfat lite på Wikipedia när han så småningom hittade hit. Ett fåtal av färjorna hade han åkt tidigare, men då endast i rent transporteringssyfte. Det här var något annat. Det var ett projekt. Nu skulle det åkas färja. För färjeåkandets skull.

DO å sin sida var till en början mer avvaktande, för att sedan, när han förstod projektets omfattning, inta en skeptisk hållning till om de verkligen skulle kunna  implementera en utmaning av sådan vidd. Men OM hade redan bestämt att så skulle ske, och även om DO var tveksam till det realistiska i det hela, tyckte han om idén som sådan och hade således inga invändningar.

Projektet fick en flygande start. Tio färjelinjer avverkades redan under den första aktiva dagen. Det dröjde inte länge innan hälften av alla linjer var åkta och i OM:s huvud började nu planen läggas upp för hur färjorna norröver skulle tas. DO lät sig sent omsider övertalas att det här var något som måste realiseras. Han insåg att det vore bortkastat att ha åkt tjugofem av färjelinjerna bara för sakens skull om man ändå inte skulle åka alla.

Under tiden som detta arbete (ja, det är vad de vill kalla det) pågick skedde en del förändringar. Det som från början var "Projekt: Vägverkets färjelinjer" fick under resans gång döpas om till "Projekt: Trafikverkets färjelinjer" eftersom Färjerederiet bytte namn. Men vad viktigare är: de saker som inte förändrades var desto fler.

Inledningsvis fanns inga särskilda kriterier för hur dessa resor skulle gå till, men ganska snart stod det klart att alla resor var tvungna att göras med samma bil: OM:s Merca. Detta fick till följd att den planerade försäljningen av bilen i fråga försenades något, men istället steg dess affektionsvärde till oanade höjder.

Under färden skulle bilder tas utefter vissa bestämmelser och det allmänna intrycket bedömas. För att en färjetur skulle godkännas skulle också  OM och DO båda befinna sig i bilen vid ombord- och ilandkörning. Detta ställde i samband med åkandet av Fårösundsleden till det så pass att färjeturen, efter ett par timmars moget övervägande och överläggande kring olika tolkningasmöjligheter av regelverket, helt sonika fick åkas om.

Då många av färjorna är snarlika varandra började den hårt arbetande duon efter ett tag uppskatta färjelinjer som på ett eller annat sätt var lite, vad de skulle kalla, "rare" {ɹæɚ}. Detta uttryck kom att användas flitigt om allt ifrån färjor med postlådor ombord till färjor där underhåll av motorer pågick under färd. Uttrycket i sig härstammar för OM:s och DO:s del från skivsamlandets glada dagar under gymnasieåren och kan översättas med "sällsynt".

Den blogg ni just nu läser är en avhandling om projektet. Här kommer ni, med start inom några dagar, att kunna läsa Landsbrosönernas egna ord om vad som hänt under resorna med samtliga 38 färjelinjer. Allt ifrån den ovissa starten på Furusundsleden den 8:e juni 2009 till den triumfatoriska svanesången på Bolmsöleden, firad med pompa och ståt den 22:a juli 2010. Självfallet ligger fokus på just själva färjeturerna, men för den sakens skull utelämnas inte andra, för helhetsupplevelsen, viktiga händelser. I denna kategori tar episka moment som Treriksröset och Sveriges högsta vattenfall plats jämte mer oväntade höjdpunkter som "Legendariskt i Långsjöby", "Afrikanen i Dorotea" och "Cruising i Gällivare".

När samtliga färjelinjer avhandlats kommer en topplista att upprättas och Sveriges bästa skattefinansierade färjelinje att utses.

Välkomna till Färjebloggen!