Vi hade nu åkt nio färjeleder under dagen, men ännu återstod en. Vi skulle aldrig mer under projektets gång åka så många leder under en och samma dag. Stegeborgsleden var vårt mål under färden söderut över Vikbolandet.

Leden har fått sitt namn efter slottsruinen som ligger vid dess södra ände. Stegeborg började byggas samtidigt som Söderköping blev stad, det vill säga i början av 1200-talet. Därefter byggdes anläggningen ut i omgångar under de närmaste århundradena. Det karakteristiska rundtornet fick sin nuvarande höjd under Johan III:s styre i slutet av 1500-talet. Vi tyckte för en gångs skull att det kunde vara trevligt att stanna till här och kultivera oss lite, men tji fick vi. Här bedrivs idag kommersiell verksamhet och eftersom klockan passerat nio på kvällen var det inhägnade slottsruinområdet stängt för dagen.

Vårt uppdrag var att korsa Slätbaken, havsviken som innebär Vikbolandets södra avgränsning. Längst in i viken, intill Mems slott, mynnar Sveriges största byggnadsprojekt genom tiderna, Göta kanal. Mycket passande att mynningen är förlagd just till (Slät)baken. De hade humor på 1800-talet minsann. Det var också tack vare Göta kanal som den organiserade färjetrafiken kom igång vid Stegeborg på 1820-talet. 1953 tog Vägverket över driften och den första motordrivna färjan installerades.

Leden som sådan är kort, endast 250 meter. Men de korta lederna ska inte föraktas. Ofta är det just de som bjuder på de mest minnesvärda upplevelserna. Stegeborgsleden gav oss mersmak på korta leder.

Färjan som går mellan Norrkrog och Söderkrog heter Elvira och trafikerade tidigare Hamburgsundsleden. Endast en annan bil gjorde oss sällskap på denna dagens sista led. Det tog tre minuter, sen var vi över, men det var i sanning tre angenäma minuter. Egentligen finns det inget direkt rare med leden, men helhetsintrycket var ändå mycket bra. Omgivningen, med en trivsam camping på den ena sidan och en vacker slottsruin på den andra; de snygga och välanlagda färjelägena samt färjans litenhet gjorde den charmigt korta turen till en perfekt avslutning på etapp ett.

Det var dock inte slut på äventyr i och med detta. Strax efter att vi kört iland fullkomligen väller en skock med måsar ut framför bilen. Vi hann båda se livet passera revy för ett kort ögonblick innan verkligheten åter påkallade vår uppmärksamhet. Ingen skada skedd, men med hjärtat i halsgropen kom vi fram till att måsar (varför heter det inte "mäss"? Jfr. gås) är en trafikfara man borde se allvarligare på.


// OM



Utsikt över Stegeborg från färjeläget i Norrkrog.



Dagens minsta färja: "Elvira" med en lastförmåga på 55 ton.



Rofylld skymning över Slätbaken.