Roslagen hade besökts tidigare under dagen. Nu var vi på södra Storstockholms motsvarighet: Södertörn. Vid Söderälje svängde vi först av på väg 225 och strax därefter in på dito 569, vägen som skulle ta oss till Skanssundsleden.

Skanssundet skiljer Södertörn från Mörkö. Det har fått sitt namn efter Nässkansen, vilken ligger här på Botkyrka kommuns sydligaste udde. Denna skans var en av fyra som uppfördes i området år 1623 med anledning av hotet om ett anfall från Polen, som då styrdes av Sveriges tidigare konung Sigismund. Tanken var att Nässkansen skulle skydda inloppet till Södertälje. Skansen har därefter förfallit och rustats upp i omgångar och var i bruk för sista gången under första världskriget. 1927 beslutade regeringen att alla skansar i området skulle avvecklas och idag återstår bara en ruin av Nässkansen.

Passagen här har länge varit en naturlig led för gående, cyklister och kanske också för hästskjutsar. På 1920-talet fanns en liten träfärja som löpte längs en uppspänd lina och drevs av mankraft. På 50-talet kom så den första motordrivna färjan. Under sommarhalvåret är trafiken över Skanssundet idag intensiv. Många turister på väg till Gotland, framförallt cyklande sådana, väljer då den här vägen som en genväg till Nynäshamn.

Skanssundleden är rare på så sätt att det är den kortaste leden med frigående färja, endast 330 meter lång. Dessa meter avverkas på tre minuter. Vad vi inte visste när vi anlände till färjeläget var att vi skulle få vara med om ett jubileum. "Karin", som färjan heter, byggdes 1979 och fyllde alltså jämnt just detta år, något som få resenärer kan ha missat. Hon var nämligen på ett smakfullt sätt dekorerad med text som informerade oss om denna extraordinära tilldragelse. Någon 30-årskris gick emellertid inte att skönja. Hela färjeturen kändes gemytlig, trevlig och väldigt svensk. Här var vi välkomna. En skön oas i vacker omgivning i kontrast till de senaste, mer stresspräglade, storstadslederna.

Efter avklarad färjetur befann vi oss på Mörkö, tidigare en egen kommun, men numera en del av Södertälje kommun. Nära färjeläget finns Mörkös kanske mest kända sevärdhet: Hörningsholms slott, strategiskt beläget på en kulle med utsikt över sundet. Här uppfördes redan på 1400-talet ett slott som dock, i likhet med stora delar av Södermanlands kust, brändes ner av ryssarna år 1719. Slottet som står på platsen idag uppfördes under mitten av 1700-talet av greven och landshövdingen Nils Bonde, efter ritning av den framstående arkitekten Carl Hårleman. I övrigt domineras ön av fritidsboenden och jordbruk.

Mörköbron tog oss över till fastlandet igen. Nu väntade en stunds motorvägskörning innan vi skulle ta oss an dagens två sista leder, till och från Vikbolandet.


// OM



Jubilaren Karin har plats för 22 personbilar och 148 passagerare.